Maraton

I helgen fick jag återigen höra den klassiska melodin Cantina Band från Star Wars. Det fick mig att minnas de stunder man spenderat framför fantastiska filmer och det fick mig att sakna den där speciella känslan man fick från just dessa. Dagens film lever inte alltid upp till mina förväntningar, mestadels för att jag själv har blivit äldre och att det blir svårare att bli överraskad.
Men så kommer då tanken smygandes, varför ska man nöja sig med det som är nytt när det finns äldre verk som är så himla bra? Det ska man ju inte.
Därför har jag bestämt mig för att inleda ett maraton av de filmer som verkligen lever upp till. Självklart blir det första valet just Star Wars.

Någon som ska haka på? Jag kan göra pannkakor.

En sista söndag

Sedan är det dags. Nya äventyr väntar och alla polarna är med en.
Uppskattar det stöd och umgänge ni ger, utan er hade man nog haft det jävligt tråkigt.

Tills jag har något mer att skriva om:

Tack!

Våra Svenska Pirater (?)

En debatt som nog alla har tagit del utav någon gång. Piratkopiering är och kommer alltid att vara ett hett samtalsämne. Är det rätt eller fel? Behöver verkligen de rika i Hollywood mer pengar? Ska inte en skapare ha rätt att ta betalt av sina verk?

Oavsett vad man har för åsikt tycker jag att följande dokumentär bör ses av alla som någon gång intresserats av debatten.

Se den gärna med ett öppet sinne, så kanske även du får en tankeställare.

Where everybody knows your name

Alla har hört den. Alla vet vad som menas med texten. En plats där alla kan samlas och tillsammans gå igenom sina bekymmer ute i verkligheten. Inte endast bekymmer, nej, utan även den glädje de vill dela med sig. För där sitter dem, vänner, bekanta och framtida möten. I en bar och bara beundrar varandra.

Så låter det dock kanske inte i Sverige idag. Folk som dricker ute på en vardag kan tyvärr få en stämpel som något sunkigt. Tack då finns uttrycken After Work, som faktiskt accepteras mer och mer. För visst är det inget farligt med att ta en öl ibland? Även fast morgonen skriker jobb.

"Sometimes you want to go 
Where everybody knows your name, 
And they're always glad you came; 
You want to be where you can see, 
Our troubles are all the same; 
You want to be where everybody knows your name"

Tack för en trevlig kväll grabbar. Det uppskattas.

Livet är en dans?

Kort sagt, jag ska ta och lära mig bättre dans. Efter att ha sett denna film finns det inte så mycket mer att säga.

Även om mina moves inte kommer att bli lika smidiga är det en bra motivation att ha framför sig. Sa jag att år 13 skulle innebära en del förändringar?

En sista innan natten

Jag kan lätt stressa upp mig. Inte så att det syns utåt och att folk känner av det. Nej, jag har nog något mer komplicerat än så.
Min stress kommer oftast från insidan, helt utan min egna vilja (känns det som ibland), vilket gör det svårare att tackla. Ofta under stress kan man bara sätta sig ner och ta det lugnt för att dämpa den. Men vad gör man när den kommer inifrån?

Det finns sätt att tackla sig igenom och det här är en utav de sakerna som får mig att koppla av. Skrivandet. Eller helt enkelt uttrycka mig på något sätt. Då mina tankar är många, krävs det många rundor diskussioner för att jag ska få ut allt i ord. Ibland kan jag till och med vara lite för "smart" för mig själv, då jag inte har de orden att beskriva tankarna. På så sätt går det inte att stilla dem, utan det slutar med att de får ligga kvar till en annan dag.

Men, nu får det vara slut på den inre stress jag bär på. Det är dags att ta vara på de sekundrar man faktiskt har per dygn, istället för att vilset titta på när de passerar. För även om sekundrar passerar, vill jag ha något sagt om dem.

En varm kopp rooiboste och snart en dusch får sätta punkt för denna dag. Imorgon kommer en ny (och alla de där larviga uttrycken).

Ludovico! Play me off!

Efter regn kommer Wonders

Trots att dagen började sorgligt, avslutas den med fanfar.
Ett av mina favoritspel under gymnasietiden kommer i en ny tappning till hösten. Age of Wonders 3.

Jag vet inte hur många timmar jag spenderat framför 1an och 2an. Ni kanske förstår att jag får nördpäls efter detta. Ser redan fram emot hösten.

"It was a hell of a ride"

Det känns bittert att starta om sin blogg med en tråkig nyhet. Men någon som gett mig en hel del underhållning förtjänar några ord.
Röstskådespelaren till karaktären Zaeed Massani (Robin Sachs) är död. En man vars dialoger fick mig att dra på smilbanden fler gånger än vad jag kan räkna upp. En röstskådespelare som gav liv till en nu för mig oförglömlig karaktär i spelet Mass Effect. Den råa känslan och den perfekta stämningen hans röst gav kommer att vara saknad en lång tid framöver.

Även om hans namn var ett annat, så är det som Zaeed jag kommer minnas honom.

"Rage is a hell of an anesthetic" - Zaeed Massani

År 13 - En ny början

100 gånger senare bestämmer jag mig för att bara göra det. Jag behöver skriva av mig ibland och jag tänker tvinga mig till det också.
År 13 ska bli det år jag gör allt det där jag inte tänkt på, vilket passar bra i text.

Dags att raka av allt hår och börja om helt enkelt.